tkm

Vad är kinesisk medicin och akupunktur?
Traditionell kinesisk medicin (den internationella förkortningen är TCM), är ett samlingsbegrepp för ett antal olika medicinska inriktningar som utvecklats och brukats i Kina under tusentals år och som nu fått en gemensam inramning.

De huvudsakliga terapeutiska inriktningarna inom TCM är farmakologi, nål-moxaterapi (akupunktur) Qi Gong/Tai Chi och kinesisk massage. Kinesisk farmakologi består av läkemedel som till största delen framställs av olika växtdelar, men även preparat framställda av mineraler, djur och insekter. Nål-moxaterapi eller akupunktur är en metod att reglera störningar i kroppen genom att placera tunna nålar på speciella platser (akupunkturpunkter). Att moxa, är en metod att med torkade och preparerade växter (i huvudsak Artemisisa vulgaris, gråbo på svenska) i form av stavar eller i lösvikt, värma dessa platser samt större områden. Qi Gong är en koncentrations, andnings och rörelsemetod, med vilken man kan reglera och stärka kroppens energi (Qi). Kinesisk massage är en metod att massera kroppens meridianer (energibanor) punkter eller områden för att få en direkt terapeutisk effekt i såväl de inre organen som övrigt i kroppen.

Alla terapeutiska grenar i TCM har en gemensam grund vad gäller uppfattningen om kroppens funktioner i friskt tillstånd, vid sjukliga tillstånd och även en gemensam diagnostik och symtomdifferentieringsmetodik.

Alla dessa behandlingsmetoder används både i rent botande syfte, lindrande syfte och profylaktiskt.

Effektiv och säker
TCM har stora fördelar och tre av dessa är att den är effektiv, billig och säker. Genom att TCM ser till individens individuella symtombild, kan en mycket effektiv och individuellt anpassad behandling erbjudas. Den är mycket billig, i den meningen att det krävs små resurser, investerings och driftskostnader jämfört med västerländsk medicin. Slutligen är TCM i händerna på korrekt utbildade och ansvarsmedvetna terapeuter, en mycket säker vårdform.

TCM har en grundfilosofi att se det unika i varje individ och i varje individs sjukdomsbild. När sjukdomsbilden är klarlagd kan man ge individen en individuell behandling, oavsett vad man i västerländska termer kallar sjudomen.

Kinesisk medicin kontra västerländsk medicin
Det kinesiska tänkandet och det västerländska tänkandet skiljer sig på många områden. Diagnostik och terapi har därför olika utgångspunkter. Men vad som är rätt i den ena situationen behöver inte vara rätt i den andra, utan man ska använda den terapeutiska inriktningen som man i det aktuella fallet bedömmer ger det bästa kliniska resultatet.

TCM beskriver i första hand de energetiska mönster och rörelser som skapar den aktuella kliniska situationen. Med energetisk menas de samlade krafter eller influenser som samverkar i en situation och som skapar ett mönster av orsaker och verkningar.

”I kinesisk medicin som i kinesisk filosofi kan man inte förstå helheten om man inte känner till delarna och inte förstå delarna om man inte känner till helheten.”

Den kinesiska filosofin ser allt (i hela kosmos) som en integrerad helhet. Alla fenomen och objekt har en relation till varandra och skapar ett mönster, ett mönster som kan vara harmoniskt (en balans mellan Yin och Yang) eller disharmoniskt (en rubbning av balansen mellan Yin och Yang).

Kliniskt innebär det att man integrerar alla aspekter. Fysiska, känslomässiga, intellektuella, sociala etc. som på ett eller annat sätt är involverade i helhetsbilden. Man väver samman alla symtom och tecken till en individuell symtombild eller ett mönster, där varje enskilt symtom och tecken inte betyder mycket i sig, utan endast i relation till de övriga symtomen och tecknen. När man pusslat samman symtom och tecken får man ett energetiskt mönster, som individuellt är helt unikt. Behandlingen baserar sig sedan på denna aktuella energetiska situation, vilken i första hand behandlar personen snarare än sjukdomen.

I det västerländska tänkandet ser man patientens sjukdomsutveckling mer i en linjär sekvens, att A skapar B, som i sin tur skapar C och D, samt att man har en tendens att mer försöka urskilja delarna än se helheten. Därigenom kommer man ofta fram till att personen har flera olika sjukdomar och behandlingen baserar sig i första hand på den eller de diagnosticerade sjukdomarna.

I TCM ses kropp och själ mer som kropp/själ, dvs en intim integrering av kroppsliga och själsliga funktioner, men samtidigt utmed en skala av mer kroppsrelaterade/fysiska eller själsligt relaterade störningar. En skada skapad av fysisk belastning, är som regel mer kroppsrelaterad och mindre relaterad till själsliga aspekter. Motsatsen gäller ett magsår som uppstått pga stress, oro etc, vilket är mer själsligt relaterad. Detta innebär att man vid alla sjukdomstillstånd beaktar både de kroppsliga och de själsliga aspekterna.

I den västerländska medicinen ser man kropp och själ mera som två enheter som ibland tangerar varandra i sk psykosomatiska (eller somatopsykiska) sjukdomstillstånd.

Kropp och själ är precis som energi och materia, inbördes relativa men inte separerade. I energi finns en viss mängd materia och i materia finns en viss mängd energi representerad, vilket innebär att inget existerar isolerat.